Möllebackskyrkan

Jag har under de senaste veckorna lyssnat på en låt på väg till och från jobbet. Den heter ”The Sky Spills Over” av Michel W Smith. Den börjar så här, fritt översatt:

Det står en blomma mitt i den torra öknen. Den blommar röd i torkan
Det har inte regnat på många år, regn Bakom horisonten samlas molnen

Kan du höra åskan sjunga ut hans namn tills regnet kommer?

När man går runt här på sjukhuset träffar man ibland människor med en stor portion lidande. Vid ett tillfälle sa jag efter att ha lyssnat på en kvinnas berättelse.

• –  Ja, man orkar ju inte ta hur mycket lidande som helst.
• –  Jodå. Det verkar så i alla fall, svarade hon.

  Det var något speciellt med denna människa. Man får akta sig för att försköna lidande. Det som är ont, det är ont. Smärtan är smärta och död är död, men ibland kan man se den vackraste av alla blommor i öknen. Om lidandet får oss att vända ansiktet mot Jesus kan lidandet bli den process som gör oss mera kristuslika.
  Paulus skriver om ett lidande i Fil 3 som leder till en fördjupad kunskap om Kristus, om kraften från Jesus uppståndelse. Han räknar upp en hel del saker som man på den tiden klassade väldigt högt: Rättrogen jude, suttit vid Gamaliels fötter, nitisk, ett känt namn, hög status och ett gott liv. Han menade t.o.m. att allt sådant är skräp jämfört med kunskapen om Kristus.
  Det är som om det finns en port in till människans hjärta som heter lidande. När Kristus får vara där med sin uppståndelses kraft skapas ett värde som vi är tacksamma för. Jesus förklarar det på ett annat sätt i Matteus 13.

  ”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern”

  Den första frågan är vad Jesus gjort för oss, d.v.s. genom korset och uppståndelsen köpt oss fria från synd och död. Den andra frågan är vad Kristus kan göra i oss, d.v.s. den process som Helig Ande gör i våra liv. För en som fått se denna skatt, den som fått denna kunskap, för den bleknar allt annat. Då är livet i Kristus värt mest av allt.

  Om jag får ge min tolkning av sången i inledningen – vi tänker gärna att efter torkan kommer regn, då kommer blomman att blomma. Det vill säga det kommer att bli bra igen när lidandet tar slut. Det är inte så. Den enda gång vi blivit lovade att lidande kommer att upphöra är när vi är hemma i himmelen, men mitt i öknen kommer åskan för att fördjupa Kristus i oss.

  ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.”

Glenn