Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett”1
Åter igen stannar jag upp och tystnar inför Jesu ord. Ungefär som när man ser något vackert som man inte vill kommentera. Men efter en stund måste man bara ge någon respons på det man ser. Orden jag fastnar vid är ”härlighet” och ”gett dem”. Vilken hisnande tanke!
För att få lite perspektiv vill jag påminna om när Mose fick se Guds härlighet i form av en brinnande buske blev marken så helig att han fick ta av sig skorna. 2
När Jesus talar om sin härlighet syftar han på korset. 3
När Mose gick ner från Sinaiberget och hade med sig förbundstecknet, de två tavlorna, utgick det en strålglans från hans ansikte, därför att han hade talat med Gud.4
Denna härlighet som Gud har är så stark att allt som den rör vid blir helgat.
Den härligheten har Fadern gett Sonen och Sonen har gett den till dem som kommer till tro, på apostlarnas vittnesbörd. Genom Jesus blir alltså Guds härlighet given till oss. Gud delar gärna med sig frikostigt av sin härlighet. Han ger den åt församlingen. Genom korset sprider sig härligheten. Vi blir mottagare – han är givaren. Närheten och gemenskapen med Jesus formar vår gemenskap. När vi samlas kring korset så öppnar Gud härlighetens källa och Jesus blir vår härlighet. När härlighetens beskrivs är det ofta så att det är den som speglar sig i den andre. Guds härlighet speglar sig i Kristus och i Anden, Jesu härlighet i Gud och Anden, och Andens i Jesus. Nu vill Gud dra in en part till i härligheten – människan. Jesus säger att Hans härlighet speglar sig i kyrkan. Jesu härlighet blir vår härlighet. Var och en som villigt tar emot Jesus blir i kraften av korsets verklighet nu Jesu härlighet. Det blir alltså en rörelse mellan alla som är indragna i Guds frälsning.
Hur förvaltar vi denna stora gåva?
Glenn
1 Johannes 17:22
2 2 Mosebok 3
3 Johannes 12:27ff
4 2 Mosebok 34:29